När jag förstod att orden döljer sanningen.
Blev tystnaden självklar ...

Relative and absolute truth ...

The Nondual Absolute Reality in Itself - Shunyata, Paramatman, Tao, Buddha-nature, etc - is the Supreme Ground of all Reality. Its attainment is experienced as Nirvana or Liberation or Self-Realization. The opposite of this state is the world of phenomena, Maya, the relative truth, Illusion, Samsara, subject to Ignorance (avidya) of one's True Nature, craving, unhappiness, and so on.

That's why the various Indian philosophies (Vedanta, Mahayana, etc) speak of the "Two Truths", the Relative and the Absolute Truth. Hence Enlightenment (realisation of the Absolute) is not something to be attained, because one always was and is the Absolute. Enlightenment is simply the realisation that you are the Absolute right now, and that there is no birth or death, future or past, self or other, but only the eternal present, the one universal "I"

-- Picture: Eye of God - Helix nebula, NGC7293

Att så ett frö ...

Vilken magi det ligger i att så ett frö, på ytan kan det vara oansenligt, svart och torrt, nästan som om det inte vore av något värde alls...
Hur skall vi få veta vilka hemligheter som gömmer sig därinne om vi inte planterar det i jorden och ger det ljus, vatten och näring ...

Hur skall vi någonsin få veta vad fröet blir om det inte får gro och växa?
Har Du planterat ditt frö?

Gåtan ...

"Det var i slutet av Juli, gräset var fortfarande grönt trots den böljande värmen som svept fram de senaste veckorna. Det var som om blad och grässtrån kämpade emot, de sög i sig det livgivande ljuset men undvek att bränna sig. Jag satt där i de sista solstrålarna, det började sakta skymma, kvällen var varm och inbjudande.

Jag funderade, tänkte på allt som hänt de sista åren, allt jag lärt mig och hur lätt det var att glömma och förlora det igen. Hur rädslan kan hugga tag i en, leda en bort från stillheten och det medvetna, slunga ut en i ekorrhjulet igen och lämna en springade runt runt utan minsta tillstymmelse till väg ut.

Vad märkligt livet är, dess myriader av stigar och vägar, denna komplexa väv av möjligheter, val och tillfälligheter som sakta vecklar ut sig framför våra fötter vare sig vi vill eller inte.

Våra sinnen och tankar har en enorm styrka, dess kraft kan kasta oss långt bortom vårat eget syfte, när tankemönster och sinnesförnimmelser tar överhand har vi inte mycket att sätta emot, vi åker runt i mal strömmen. Det är som om vårt syfte drunknar under tankarnas virvlar och sinnenas brus. Men där finns också en tålmodighet, det inre i oss väntar, det vet att efter storm kommer stiltje, det väntar tills vi är beredda att lyssna igen.

Jag kunde nästan förnimma den där tålmodigheten där jag satt en kväll i Juli, mitt bland böljande gräs, det var mjukt, jag kände värmen i jorden genom mina kläder. Himlavalvet ovanför omslöt mig med sin oändligt rymd och tomhet, de första stjärnorna hade redan börjat bli synliga. Jag kände en inre glädje och slogs av den enkelhet, klarhet, tystnad och stillhet jag upplevde .. precis som om livets gåta vore så enkel att den nästan är omöjlig att skönja bortom dess till synes komplexa innehåll. Gåtan gäckar oss, den låter oss expandera och drar oss inåt och så utåt igen .. varje gång vi möter tystnaden och stillheten förstår vi lite mer, varje gång ökar vårt medvetande ..och i just detta finns livets yttersta hemlighet..."

Time I am ...

"Time I am", destroyer of the worlds, and I have come to engage all people ...